Barn har verkligen en väldig energi. Jag har ännu inga själv och förstår inte hur föräldrar orka med. Men barn är härliga! I helgen hade jag hand om min kusins barnkalas. Det var min faster som frågade mig om jag ville vara lekledare. Jag sa ja utan att tveka eftersom jag gillar barn och har lite av mitt eget barnasinne kvar.

Det var hennes första barnkalas och hon hade bjudit in alla tjejerna från hennes dagisgrupp. Hon hade själv valt tema och naturligtvis så ville hon ha ett prinsesstema på sitt barnkalas. Så i helgen stod jag där själv utklädd till en stor prinsessa med 10 stycken små vilda prinsessor kring köksbordet.

Jag ångrade snabbt mitt beslut om att låta min kusins föräldrar åka iväg. De hade förvisso erbjudit sig att stanna, men jag var helt säker på att jag skulle klara det själv. Allt var ju förberett och lite korv kan ju inte vara så svårt att fixa till. Det var det inte heller, men att värma korv och samtidigt hålla koll på 10 små prinsessor på ett barnkalas, det var värre.

Men jag använde lite av min auktoritet och fick dem att sitta ner till maten efter att ha lovat barnen en överraskning.

Jag har alltid önskat mig ett riktigt prinsesskalas under alla mina barnkalas. Men nu när jag är för gammal får jag uppleva det från ett annat perspektiv. Jag var så lycklig inombords, även om det var jobbigt på samma gång.

Den utlovade överraskningen fick helt enkelt bli den planerade fiskdammen. Men det räckte inte för att hålla de små prinsessorna lugna. Man får säga att jag var mer än lättad när min faster och hennes man rullade in på uppfarten en halvtimme för tidiga.

Så fort barnen gått hem överlämnade jag städansvaret till dem. Det var ju trots allt deras barnkalas.

Vi får se om jag gör om det nästa år…

Tags: barnkalas